Bottenviken runt - en gemensam historia

Dag 1. Måndag 13 juli. Utresa från Stadsgårdsterminalen med Viking Line.

Kl. 19:00-19:20 Samling i Stadsgårdsterminalen (Vikingterminalen). Reseledare Ola Olsson möter med skylt i terminalen och delar ut båtbiljetter.

Kl. 20:00 Avresa med MS Viking Glory, Viking Lines nya flaggskepp som sattes i trafik i mars i 2022. Samtidigt som fartyget lägger ut intar vi gemensamt trerätters middag med vin, kaffe & avec i restaurang Skrubba. Vi påbörjar nu vår resa runt den Bottniska viken som är uppdelat i de olika vattenområdena, Skärgårdshavet och Södrakvarken, Bottenhavet, Norra Kvarken och Bottenviken. Vår resa kommer föra oss genom de historiska landskapen Åland (här lägger Viking Line till för ett kort stopp under natten) Egentliga Finland, Satakunda, Österbotten, Norrbotten (fram till 1809 norra delen av Västerbotten), och Västerbotten varifrån vi med tåg reser ned längs Norrlandskusten.

Dag 2. Tisdag 14 juli. Från Åbo till Vasa. 41 mil.

Kl. 06:00 – 07:10 (OBS! Finsk tid) Frukost i buffétrestaurangen.

Kl. 07:30 (lokal tid) Ankomst Åbo. Vår ciceron, professor Nils Erik Villstrand möter.

Kl. 07:50 Avresa med abonnerad buss.

Vi börjar med en guidad busstur i centrala Åbo där vi vid Aura ås mynning ser Åbo slott uppfört under 1300-talet som centrum för försvar och administration i Finland, Sveriges då framväxande östra rikshalva. Staden växte upp kring Aura å som var en viktig farled till det österut liggande Tavastland. Här på Aura ås strand ligger också Åbo domkyrka, Finlands nationalhelgedom även den uppförd på tidigt 1300-tal och de angränsande akademiska kvarteren där Sveriges tredje universitet, Kungl. akademin i Åbo grundades 1640. I dessa kvarter finns sedan 1918 Finlands svenskspråkiga universitet, Åbo akademi. Det ursprungliga universitetet flyttade till Helsingfors efter Åbos stora stadsbrand 1827 och lever idag vidare som Helsingfors universitet.

Från Åbo färdas vi norrut genom landskapet Egentliga Finland, vars namn härleds till att detta var det äldsta av de östra landskapen. Här passerar vi några av Finlands äldsta härader, Masko Virmo och Vemo. Det var i dessa traker som de första kyrksocknarna som Nousis och Kaland (fram till 1935 Nykyrko församling) uppstod under 1300-talet även om kristendom har spårats ännu längre tillbaka. Området norr om Åbo är idag finskspråkigt men här lever svenskan kvar i de äldre ortnamnen. Mycket tyder på att området under 1000-talet befolkades från havet med nybyggare från Sveariket och något senare med större finskspråkiga grupper från inlandet. Samma kolonisationsmönster finns på flera ställen längs den finska kusten. Kontakter över havet är dock betydligt äldre än så med arkeologiska fynd som visar på bl. a tidigt varuutbyte.

Vårt först besöksmål är Pyhämaa offerkyrka strategiskt belägen i den skyddade farleden in till den gamla marknadsplatsen vid Kaland (Nykyrko). Den lilla träkyrkan uppfördes 1647 – 52 och troligen fanns det minst en tidigare kyrka på platsen. Kyrkan är känd för kyrkomålaren Christian Wilbrandts vackra barockmålningar från 1667 som täcker långhusets väggar. Willbrandt dekorerade flera kyrkor i Finland vid denna tid men det är bara den på Pyhämaa som överlevt fram till idag. Namnet offerkyrka har att göra med att fiskare och sjöman ”offrade” gav gåvor till kyrkan efter lyckosam hemkomst från Bottenhavets grynnor och stormar. Förmiddagskaffe i samband med besöket.

Vår resa fortsätter sedan genom landskapet Satakunta som inte har något svenskt namn. Det finska namnet tolkas ibland med koppling till Svearikets geografiska indelning i hundare, ett område definierat av att den lokala hövdingen här kunde uppbringa hundra man i vapen.

Vi gör inget stopp i det skogsrika Satakunta. Vi passerar över landskapets viktigaste historiska farled Kumo älv som tidigare förband huvudorten Ulvsby med havet. Här som på många andra platser längs den låglänta finländska kusten ser vi hur landhöjningen fått till följd att tidigare centralorter med havskontakt fått ersättas av nygrundade städer när vattenvägarna grundats upp.

Vi passerar sedan gränsen till landskapet Österbotten vars kustområden domineras av bördig jordbruksmark sprungen ur havet. Landskapsgränsen definierar idag också språkgränsen mellan finska och svenska. I Österbottens sydvästra kustområden är svenskan majoritetsspråk.

Vårt andra stopp under dagen blir i Kristinestad. Den lilla staden med sin samlade äldre trähusbebyggelse ger en bra bild av hur Bottenvikens städer såg ut vid början av förra seklet och även tidigare. Efter lunch i hamnen tar vår lokala guide, läroverksadjunkt Canne Lundberg med oss på en historisk rundvandring genom stadens gränder med besök i Ulrika Eleonora kyrka uppförd år 1701. Kyrkan är uppförd i plockpelarkonstruktion en för Österbotten traditionell byggnadsteknik, där timmerkonstruktionen genom avbärande väggpelare ger möjlighet till stora kyrkorum utan skrymmande skiljeväggar. Under vår resa möter vi även Torneå stadskyrka byggd med samma teknik, vars ursprungliga syfte säkert var att likna den medeltida stenkyrkan till formen.

I Kristinestad finns också Lebellska köpmansgården som visar ett burget bottniskt köpmannahem från mitten av 1700-talet. De bottniska och särskilt de österbottniska köpmännen kunde med uppluckringen av det bottniska handelstvånget från mitten av 1700-talet handla direkt med utländska marknader utan det tidigare tvånget att exportvaror behövde gå via Stockholm och Åbo för tull och omlastning. Samtidigt hade de österbottniska bönderna redan sedan början av 1700-talet som de första i svenska riket övergått till penningekonomi från byteshandel, vilket underlättande möjligheterna för handel. Österbottens exportvaror bestod främst av tjära som det fanns en outsinlig marknad för i ökande världshandeln samt timmer och råg.

En timmes färd norr om Kristinestad besöker vi Närpes, vars medeltida kyrkoförsamling är en av Bottniska vikens gamla moderförsamlingar med rötter ned i 1200-talet. Som de andra ursprungsförsamlingarna längs norra delen av Bottniska viken var den från början gränslös åt inlandet, längs kusten sträckte församlingen sig 10 mil. Moderförsamlingarna kom redan under medeltiden att få mindre kapellförsamlingar som sedan avknoppades i nya församlingar.

Vid Närpes kyrka finns Finlands bäst bevarade och största kyrkostad med nästan 200 bevarade kyrkostall och bodar där församlingsmedlemmarna samlades vid kyrkohögtiderna. Den nuvarande kyrkan uppfördes vid mitten av 1500-talet och byggdes ut i korsform under 1700-talet.

Vi avslutar dagen i Vasa där vi bor bekvämt vid Salutorget. Trerätters middag med två glas vin och kaffe på hotellet.

Dag 3. Onsdag 15 juli. Från Vasa till Karleby. 16 mil.

Kl. 07:00 – 09:00 Frukost och utcheckning.

Nils Erik tar med oss på en guidad busstur i Vasa. Vi får här bl. a höra om Gustav Mannerheims tid i Vasa 1918 varifrån han organiserade de vita styrkorna under inbördeskriget. Staden fick sin nuvarande placering 1852 då man efter en förödande stadsbrand övergav stadens tidigare placering som genom landhöjningen hade blivit allt svårare att nå med båt. Vi fortsätter sedan till Gamla Vasa, sju kilometer inåt land. Den tidigare staden är idag en sömning by med några få byggnader kvar som överlevde stadsbranden. Här besöker vi Korsholms vallar. Här låg under medeltiden Korsholms slott, en militär försvarsanläggning varifrån både Öst- och Västerbottens styrdes under samma fogde. Slottet förlorade betydelse under 1500-talet och ersattes av en kungsgård med samma administrativa funktion. Sedan mitten av 1800-talet bedrivs skoljordbruk på den gamla kungsgårdens marker.

Bland de byggnader som överlevde branden är bl. a gamla Vasa hovrätt uppförd efter Carl Fredrik Adelcrantz ritningar på 1780-talet, Finlands andra hovrätt efter Åbo hovrätt. Efter stadsbranden byggdes hovrätten om till kyrka och fungerar fortfarande som Korsholms kyrka. Från bussen ser vi ruinerna av Mustasaari (Mustasaari var namnet på Korsholms församling fram till 1932) medeltida sockenkyrka som fungerade som stadskyrka fram till stadsbranden 1852.

Vid Oravais besöker vi slagfältet där finska kriget avgörande slag stod den 14 september 1808. Från kommandokullen varifrån Carl Johan Adelcreutz ledde de svenska trupperna berättar Nils Erik om slaget som ledde till förlusten av Finland.

I Jakobstad en av 1600-talets nya handelsstäder väntar sedan lunch på segelarpaviljongen Pavis. I Gamla hamnen besöker vi Skeppsgården med träbåtsvarvet och Vegastiftelsens museifartyg. Här får vi höra om Österbottens stolta och levande skeppsbyggnadstraditioner och hur timmer- och båtsmän rekryterades från landskapet till örlogsstaden Karlskrona på 1600-talet. När flera av dessa återvände till hembygden i Österbotten tog de även med nya kunskaper inom timring och båtbyggnad. I den historiska skeppsgården träffar vi Vegastiftelsen och får se och höra om deras två båtprojekt, Jakobstads Wapen, en kopia på en 1700-tals galeas och renoveringen av Vega, en av krigsskadeståndsskonarna som byggdes till Sovjetunionen efter andra världskriget.

På eftermiddagen ankommer vi sedan till Karleby (fram till 1977 hette staden Gamlakarleby). Karlebys kommungräns utgör även de nordlig språkgräns för svenskan i Österbotten. Efter incheckning på vårt hotell får vi en guidad stadsvandring där vi ser Neriistan Finlands största sammanhängande äldre trästadsdel. Här bodde hantverkare, båtbyggare och handelsmän.

I parken som ansluter till Neristan ser vi en av stadens stora sevärdheter, den brittiska barkass som lokalbefolkningen erövrade från brittiska flottan i samband med britternas anfall mot staden under Krimkriget 1854.

Incheckning och övernattning med middag på Sokos Hotel Karleby.

Dag 4. Torsdag 16 juli. Från Karleby till Uleåborg. 24 mil.

Kl. 07:00 - 08:30 Frukost och utcheckning.

Vi börjar dagen med besök i det unika Pedagogiet, Finlands äldsta skolbyggnad från 1697. Här utbildades pojkar av präster fram till 1867. I Karleby var upplysningsmannen Anders Chydenius kyrkoherde 1770 – 1803. Chydenius deltog i ståndsriksdagen i Stockholm och ses som en av den svenska liberalismens tidiga förkämpar som bl. a engagerade sig för tryckfriheten. Vi besöker den gamla prästgården som idag är hembygdsmuseum med minnesrum över Chydenius. Här bekantar vi oss även med Österbottens traditionella byggnadsskick med rökstuga och stall.

Vi färdas sedan vidare norrut genom Lochteå och Himango kyrksocknar. Strax norr om Himango stannar vid minnesstenen som sockenborna reste 1752 efter att Adolf Fredrik stannat här och intagit middag i det fria på sin Eriksgatan. Minnesstenens text lyder ”till minnelse af denna stora, men sällsynta lycka”.

I Brahestad väntar sedan lunch på Langska handelsgården. Den vackra handelsgården uppfördes i början av 1830-talet efter stadsbranden.

Från Stora torget vandrar vi mot stadens gamla hamn och minnesmärket över August Maximilian Myhrberg. Myhrberg som var född i Brahestad var en stor hjälte på 1800-talet för sina insatser i tre frihetskrig, spanska, grekiska och polska. I det gamla packhuset finns stadens museum. Här får vi höra om stadens historia och ser den unika samling av barockskulpturer från den gamla kyrkan som genom en tillfällig förvaring i klockstapeln undgick den förödande kyrkobranden 1908.

Mellan Brahestad och Uleåborg ligger Siikajoki kyrka. Den 18 april 1808 utspelade sig här slaget vid Siikiajoki under Finska kriget. General Carl Johan Adlercreutz stoppade här den ryska hären tillfälligt och gav de svenska trupperna ett tillfälligt andrum. Nils Erik läser dikten Adlercrutz ur Fänrik Ståls säger som handlar om slaget.

På sen eftermiddagen anländer vi till Uleåborg. Efter incheckning på Radisson Blu lite egen tid innan middag på hotellet.

Dag 5 fredag 17 juli. Från Uleåborg till Haparanda. 17 mil.

Kl. 07:00 – 09:00 Frukost och utcheckning.

Stadsvandring i Uleåborg. Uleåborg grundades 1605 av Karl IX. Under slutet av 1500-talet hade Johan III låtit bygga Uleåborgs slott vid älvmynningen som en svensk stödjepunkt för att kontrollera den lukrativa handeln längs Ule älv. Samtidigt uppfördes även en befästning, Kajaneborg, vid Ule träsk. Dessa två är de nordligaste befästningar som uppförts i det gamla Sverige. Under stormaktstiden grundades sedan flera andra städer längs Bottenviken bl. a Torneå, Luleå och Piteå 1621 samt Umeå 1622.

Vår vandring börjar längs Stadsdiket, en gammal flodfåra som ringlar sig genom staden och idag bildar ett lummigt parkområde. Vid Franzénparken framför domkyrkan ser vi bysten av stadens store son, skalden, psalmdiktaren och biskopen Frans Michael Franzén (1774–1843). Domkyrkan uppfördes efter ritningar av Daniel Hagman 1770–76 som Sofia Magdalena stadskyrka (namngiven efter Gustav III gemål). Efter den stora stadsbranden 1822 renoverades och tillbyggdes kyrkan av Carl Ludvig Engel. Sedan år 1900 har kyrkan fungerat som domkyrka för det då bildade Uleåborgs stift. Inne i kyrkan som är en av Finlands största ser vi bl. a porträttet av den kände uppsalahistorikern Johannes Messenius (Johannes Rubeckius antagonist). Messenius begravdes i staden 1636 efter att ha frigivits från att ha suttit fängslad i över 20 år på Kajaneborg dömd för högförräderi (Messenius hade katolska idéer).

Vandringen fortsätter till saluhallen på Salutorget där förmiddagskaffe väntar. På en liten gångbro tar vi oss sedan till Beckholmen, en ö med äldre trähusbebyggelse där tidigare hantverkare och varvsarbetare bodde. Här besöker stadens äldsta hus som innehåller ett museum över hur ett sjömanshem här såg ut på 1700-talet och 1800-talet. En annan liten bro tar oss sedan till Slottsholmen. Här ser vi de synliga resterna av Uleåborgs slott. Ruinerna av slottets ena torn är sedan slutet av 1800-talet påbyggda av en vacker träbyggnad med torn som först innehöll stadens navigationsskola och numera ett sommarkafé. 

Vi tar oss sedan till den nordliga grannsocknen Haukipudas för besök i den märkliga sockenkyrkan. Den vackra träkyrkan uppfördes 1762 av den österbottniska kyrkobyggaren Mats Honga. Kyrkan är ett fint exempel på de korskyrkor i timmer som uppfördes i Finland med inspiration från korsformen i Katarina kyrka i Stockholm. Kyrkan kom invändigt att dekoreras av Mikael Toppelius, kyrkomålare och farfar till diktaren Zacharias Topelius. I sin dramatik saknar Toppelius målningar med motiv från gamla testamentet sin like i Norden. Sin utbildning till kyrkomålare fick Toppelius i Stockholm där han som lärgosse till hovmålaren Johan Pasch biträdde mästaren vid dennes arbeten i Slottskyrkan. 

I Ijo gamla kyrkby väntar lunch och promenad bland de gamla husen i denna by som var en viktig anhalt på landsvägen runt Bottenviken.

Vid Kemi älvs mynning ligger Keminna gamla kyrka. Den medeltida gråstenskyrkan var församlingskyrka för en församling som innefattade hela Kemi Lappmark och sträckte sig gränslöst mot nordost. Läget för kyrkan var som för flera andra av de tidigaste församlingskyrkorna vid gamla handelsplatser belägna vid älvmynningarna. Kemi älv är Bottenvikens största älv med ett medelflöde på 550 M3 i sekunden. Älven är Finlands längsta och har sin upprinnelse vid den ryska gränsen 60 mil från älvmynningen. Som många andra kyrkor på den östra sidan av Bottenviken har den flera gånger bränts ner av härjande karelsk- novgorodska trupper under medeltiden. Gråstenskyrkan är den tredje på platsen, här fanns tidigare två träkapell. Gråstenskyrkan har själv fått två efterföljer varav den sista uppförd på 1860-talet står bredvid. På vintern möttes här samerna, karelsk-novgorodska handelsmän med de finska nybyggare från Satakunta och Tavastland och bondehandelsmän från Hälsingland.

Inne i den stämningsmättade lilla kyrkan silar sommarljuset in genom de små fönstren och i kyrkgolvet kan vi beskåda den mumifierade 1600-tals prästen Nikolaus Rungius.

Granne med kyrkan ligger det lilla hembygdsmuseet som berättar om det forna laxfisket. På fotografier från början av 1900-talet kan vi se laxar av häpnadsväckande storlek. Med kraftverksbyggen under 1900-talet har fisket till största delen försvunnit som på den svenska sidan.

En liten bit från Kemi älv passerar vi den forna landskapsgränsen mellan Öster- och Västerbotten som gick här fram till rikssprängningen 1809. Den gamla landskapsgränsen var också gräns mellan Åbo och Uppsala stift.

Vår resa fortsätter till Bottenvikens innersta del med Torne älvs mynning. På samma sätt som vid Kemi älvs mynning uppfördes här Torneå kyrka (numera känd som Nedertorneå kyrka). Kyrkan blev också Uppsala stifts nordligaste och östligaste församling under medeltiden.

Vi checkar in på klassiska Haparanda stadshotell i Haparanda/Torneå. Middag på hotellet.

Dag 6. Lördag 18 juli. Haparanda/Torneå och Torne älv.

Kl. 07:30 – 08:30 Frukost.

Efter frukost tar vi oss över gränsen till Torneå där vi besöker Hedvig Eleonora kyrka, Torneå stadskyrka uppförd som blockpelarkyrka på 1680-talet. Kyrkan markerade också slutpunkt för Karl XI eriksgata år 1694 då han natten mellan den 14 och 15 juni här tog sig upp i klockstapeln och beskådade den halva midnattssolen. Kungen beskriver händelsen i sin dagbok:

Vi sågo solen allt intill kl. ¾ och åtta minuter till 12 om natten — då kom en molnsky för solen. Men när klockan var 12 och sex minuter efter midnatten, som kom in på den andra dagen, som var den 15 juni, sågo vi solen med sina fulla strålar uppgå igen. Om intet molnet hade kommit, så hade vi sett själva
solen hela natten, för under horisonten var solen intet.

Kungens möte med midnattssolen blev vid tiden mycket omtalat. Vi får här höra Nils Erik läsa hovpoeten Gunno Dahlstiernas dikt av händelsen. Även en minnesmedalj togs fram.

Klockstapeln kom 1736 – 37 att ingå som den sydligaste mätpunkten i den franska gradmätningsexpeditionen under vetenskapsmannen Pierre Louis Moreau de Maupertuis ledning. Expeditionen där även Anders Celsius deltog syftade till med uppmätningar bevista Newtons teori att jorden var plattare vid polerna. Med dessa uppmätningar fastställdes Newtons teori vilket sedan låg till grund för att ta fram mer korrekta kartor för den ökande sjöfarten.

Drygt 100 år senare genomfördes ytterligare en gradmätningsexpedition. Denna gång under ledning av den balt-tyske astronomen Wilhelm von Struve. Under perioden 1815 – 1855 uppförde Struve på uppdrag av kejsare Alexander I en uppmätning av jordens vinkel från Hammerfest vid Ishavet till Staro-Nekrasovka i Ukraina vid Svarta havet. Struwes mätpunkt i Torneå var dock kyrktornet i stadens andra kyrka, Nedertorneå kyrka (landsförsamlingens kyrka). Struves meridianbåge ingår idag på UNESCO:s världsarvslista med motiveringen: Struves meridianbåge är ett enastående exempel på internationellt vetenskapligt samarbete och teknisk prestation under 1800-talet. Kedjan av 34 mätpunkter (av ursprungliga 265) var avgörande för att fastställa jordens exakta form och storlek, vilket bekräftade att jorden är tillplattad vid polerna.

Inne på Tornedalens museum får vi sedan en guidning i utställningen om områdets historia och de olika folken och språken som här möts med samer, kväner, Lantalainen och svenskar. Vi tar också del av Haparanda/Torneås dramatiska historia under första världskriget då blev den fungerande gränsen mellan Kejsarryssland och omvärlden med en mycket omfattande posthantering bl. a med linbana över Torne älv och stora skaror av resenärer.

Vi lämnar sedan staden vid älvmynningen och färdas ca en mil uppåt älven till Kukkolaforsen berömt för sitt håvfiske av sik från pator (långa bryggor ute i älven) vilket sker vid denna tid på året. Här vid Torne älvs strand möter vi den enda större oreglerade älven under vår resa. Vi upplever här den natur med sin rikedom på fisk som mötte nomader och nybyggare längs Bottniska viken från stenåldern fram till 1900-talets kraftverksbyggen. Vi får en visning i fiskemuseet följt av lunch med utsikt över den brusande älven.

Ytterligare några kilometer uppåt älven kommer vi till den slumrande byn Karungi. Här slutade det svenska järnvägsnätet 1914 till en provisorisk järnväg öppnade sommaren 1915 som förband Karungi med gränsen i Haparanda/Torneå. Vid första världskrigets utbrott uppstod en kåkstad i Karungi med resenärer, flyktingar och emigranter på väg ut och in ur Ryssland.

Tillbaka i Haparanda besöker vi stadens storslagna järnvägsstation som stod färdig 1918 för att kunna hantera den stora mängden gods och trafikanter över gränsen. Dock sammanföll järnvägens öppnande med Tsarrysslands fredsfördrag som gjorde att gränsövergången spelade ut sin centrala roll.

Middag på egen hand.

Söndag 19 juli. Dag 7. Haparanda till Luleå 17 mil.

Kl. 07:30 – 08:30 Frukost och utcheckning.

Vi färdas med utsikt över Kalix skärgård. Framme i Kalix besöker vi minnesmärket över massgraven där svenska och ryska soldater begravdes 1809. Nils Erik berättar om Finska kriget.

Vid Kalixälvens utlopp intar vi sedan förmiddagskaffe på Filipsborg, en väldig trävilla som fick sitt nuvarande utseende under träpatronparet Johanna och Per Adolf Svanbergs tid på 1870-talet. Vi får här höra om sågverkens gyllene era från mitten av 1800-talet till början av 1900-talet.

Från träpatronernas slott tar vi oss sedan till Siknäsfortet, ett tidigare armébatteri i Kalixlinjen, den försvarslinje som byggdes upp under kalla kriget för att stoppa en eventuell invasion från öster. Fortet består av en underjordisk anläggning som vi besöker. Fortets kanoner var riktade så att de skulle skydda Sveriges nordligaste djuphamn vid Töre och förhindra en fientlig framryckning mot Boden. Huvudbeväpningen bestod av 15,2 cm artilleripjäser från pansarkryssaren HMS Fylgia, som moderniserades och installerades i dubbeltorn på varje fort. Kanonerna kunde effektivt skjuta upp till 17 km och avfyrades från roterande kanontorn skyddade mot kemvapen och napalm. Forten var skyddade mot ABC-stridsmedel och utformade för att kunna motstå en kärnvapenexplosion. De var försedda med luftslussar, saneringsrum, förråd, stridsledningscentraler, reservkraft, och boende för soldaterna i flera våningar under jord.

Vårt nästa besöksmål är Gammelstads kyrkostad utanför Luleå. Kyrkstaden är sedan 1996 uppsatt på UNESCO:s världsarvslista med motiveringen att det är ett enastående exempel på den traditionella kyrkstad som tidigare fanns över hela norra Skandinavien. Vi får här en guidning bland de många stugorna och i vackra Nederluleå medeltida stenkyrkan. Kyrkan är den största från medeltiden runt Bottenviken och här beundrar vi bl. a det praktfulla altarskåpet utfört i Antwerpen på 1520-talet.

På sen eftermiddag ankommer vi till Luleå där vi checkar in på stadshotellet. På kvällen gemensam middag på hotellet.

Måndag 20 juli. Dag 8. Från Luleå till Umeå 30 mil.

Kl. 07:00 – 08:30 Frukost och utcheckning.

Efter en dryg timmes buss färd ankommer vi Piteå där vi träffar vår specialciceron Åke Berggren lokalhistoriker som forskat om stormaktstidens omfattande stadsgrundande runt Bottenviken. Åke berättar om hur det under perioden 1605 – 1652 grundas 10 städer, Vasa 1605, Nykaleby 1620, Jakobstad 1651, Karleby 1620, Brahestad 1645, Uleåborg 1605, Torneå 1621, Luleå 1621, Piteå 1621 och Umeå 1622. Med Åke gör vi en bussguidning genom Piteå där vi ser stormaktstidens rutnätsplanerade stad och Öjebyns kyrkstad. Åke följer också med oss till vackra Bjuröklubb, den smala halvön som stäcker sig drygt 5 kilometer från fastlandet ut i Bottenviken. Vid fyrplatsen belägen 47 meter över havet har man milsvid utsikt över havet.

Bjuröklubb var redan på medeltiden ett känt fiskeläge med hamnen Jungfruhamn. Under den katolska var efterfrågan på fisk mycket stor under fasteperioderna och på Bjuröklubb torkades strömmingen på klipphällarna, Bjuröklubbs ”Sillhällar” Efter förmiddagskaffe vid fyrbyn besöker vi det lilla fiskekapellet vid det fiskeläge som anlades efter att den medeltida hamnen grundats upp. Fiskekapell uppfördes redan under den katolska tiden och har funnits längs hela Bottniska vikens kuster. Dagens kapell vid Bjuröklupp uppfördes på 1860-talet då det ersatte ett kapell från 1600-talet. I Västerbotten och i Österbotten till skillnad från Ångermanland var det kustbönderna som bedrev det viktiga fisket. I Ångermanland hade sedan medeltiden fiskare från Gävle, ”gävlefiskarna” ensamrätt på fisket genom kungligt privilegium.

Från Bjuröklubb tar vi oss till Lövånger där lunch väntar i den vackra kyrkstaden.

I det fridfulla lilla fiskeläget Raten ser vi platsen för det sista större slaget under finska kriget, vilket stod här 20 augusti 1809. Slaget eller ”Träffningen vid Ratan” skedde dagen efter det blodiga slaget vid Sävar, då den svenska Västerbottensexpeditionen som sänts från Stockholm för att undsätta det av ryssarna ockuperade Umeå mött den ryska hären vid Sävar. Efter slaget vid Sävar hade de svenska trupperna retirerat i hamnen i Ratan. Här anföll de ryska trupperna de svenska ställningarna men fick efter kraftig artillerield från de svenska kanonsluparna dra sig tillbaka norrut till Piteå. En knapp månad senare, den 17 september undertecknades fredsavtalet, som innebar att Sverige förlorade. Många menar att båda sidor visste att fredsförhandlingar var nära och att de sista svenska ansträngningarna i kriget mest handlade om att svenskarna försökte få en så bra förhandlingsposition som möjligt.

På sen eftermiddag ankommer vi Umeå och Aveny Hotell. Gemensam avslutningsmiddag på hotellet.

Tisdag 21 juli. Dag 9. Umeå och hemresa till Stockholm.

Kl. 07:00 – 09:00 Frukost och utcheckning.

Vi börjar dagen med guidad stadsvandring genom centrala Umeå. På Rådhustorget ser vi Rådhuset uppfört efter stadsbranden 1888. Byggnaden ritades av Umeås förste stadsarkitekt, Fredrik Olaus Lindström, som i den nya stadsplanen gav rådhuset en framträdande placering på älvbrinken, med huvudfasaden mot älven. När järnvägsstationen inviges 1896 fick rådhusets baksida mot torget en ny ståndsmässig fasad för att mottaga Oscar II.

Stadens paradgata Storgatan är också den gamla landsvägen som sträcker sig längs Umeälven. Här ser vi flera av residensstadens viktigaste byggnader och platser som Hovrätten för Övre Norrland, Länsresidenset, Umeå stads kyrka och Döbelns park.

Bussen tar oss sedan fem kilometer upp längs älven till Backens kyrka, Umeås medeltida stenkyrka uppförd i början av 1500-talet som Umeå sockens kyrka i Uthiske by på platsen för tidigare träkyrkor. Det var kring kyrkan som Johan III 1588 utfärdade interim-stadsprivilegier för den första staden i Bottenviken. Stadsprivilegierna kunde dock inte uppfyllas och det var först 1622 som Gustav II Adolf gav Umeå dess slutgiltiga stadsprivilegier och då med en stadsplan vid stadens nuvarande läge. Den vackra medeltidskyrkan vid Backen har härjats av två förödande bränder i modern tid. Både 1894 och 1990 lades kyrkan i ruiner men har med sockenbornas försorg och ansträngningar återuppbyggt i sina sin fulla prakt efter varje brand.

På Västerbottens museum guidas vi sedan i den nya basutställningen som berättar landskapets historia sedan stenåldern utifrån de senaste arkeologiska rönen. Västerbottens museum innefattar även friluftsmuseet Gammlia. Här får vi en guidning i samevistet som berättar om Umesamernas äldre materiella kultur. Granne med museet ligger umesamernas kulturcenter Tráhppie. Här får vi höra om umesamernas kultur och tar del av aktuell slöjd och hantverk. Vi intar här även lunch (fisksoppa).

Med bussen tar vi oss sedan ner till Umeå Central för det väntande Stockholmståget med avgång kl. 14:21. Här tar vi även avsked av vår ciceron Nils Erik Villstrand som på eftermiddagen tar färjan hem till Vasa.

Vi reser med SJ första klass med ankomst till Stockholm Central kl. 20:38.